Svackan.

Tror jag är på väg in i den berömda svackan.
Känner att ridningen inte riktigt sitter där den ska.
Att jag inte riktigt kan vara stolt över sättet jag rider på.
Känner att jag skulle behöva ha Didde tillbaka.
Han e hon en tjej som behöver sällskap till sin häst.
Didde skulle igentligen kommit tillbaka förra söndagen men det blev då komplikationer.
Känner att jag skulle behöva komma upp på hästryggen utanför ridskolan.
Utanför stress och press, och bara fara ut på en lugn skritttur.
Hitta tillbaka där jag var tidigare denna termin.
DEn är så svårt när man bara rider 1 gång i veckan.
Då för ridlärare och man måste prastera och göra en övning som är utfårmad för att visst syfte.
Men i tisdags så kan jag sammanfatta det såhär.
Possitiv häst med en människa på ryggen utan full tillit och rider som en kratta.
Nu ska jag gå och lägga mig tack och hej för mig.