Mia

Jag klev upp ur sängen gick in i den nyrenoverade hallen ställde mig vid spegeln mittemot trappan och såg att mitt hår spretade åt alla håll och tog upp borsten och kammade håret medan jag gick in i det badrummet. Badrummet var litet det rymde bara en toalett och ett handfat men det kändes även stort eftersom att väggarna var vita. När jag hade gjort mig iordning gick jag ner för att jag kände lukten av te.

Jag kände det gamla träräcket under fingrarna medan jag gick ner för trappan. Jag gick in i köket och fick se Nora sitta vid bordet med sin tekopp och stirrade rakt ner i den. ”Hej, hur mår du?” frågade jag eftersom att Nora alltid brukade vara pigg och glad på mornarna och vara den som brukade gå ut med hunden tidigt, men det verkade inte som att hon hade gjort det eftersom att Lola stod vid dörren och gnällde. ”Jag mår bara bra, bara lite trött” svarade Nora hastigt. Jag tog ett glas mjölk och en macka, satte mig vid bordet och jag bestämde mig för att jag inte skulle koncentera mig så mycket på Noras konstiga uppförande och prata om något annat. ”Vill du följa med ut och gå med Lola?” sa jag. ”Visst men jag tror att vi borde börja fara iväg snart i sådana fall” svarade Nora glatt.

När jag och Nora hade ätit upp gick vi ut till vårt lilla stall som låg bara en liten bit bort från huset för att göra iordning Clody och Final våra två egna hästar. Jag och Nora satt upp och började rida iväg in i skogen med Lola i täten. Lola sprang ivrigt omkring i skogen. Det var som om hennes energi aldrig skulle ta slut. Plötsligt tvärstannade Lola mitt på stigen hon var som förstelnad, och plötsligt stack hon iväg från stigen rakt in i skogen. ”Lola kom tillbaka” ropade jag och Nora efter vår lilla bordercollie.

Vi följde efter henne in i skogen men Plötsligt tvärstannade Lola och började skälla på en buske. Jag och Nora knöt fast hästarna och gick långsamt och försiktigt fram till Lola för att se vad hon skällde på. ”Det här är en dålig idé” utbrast Nora helt plötsligt. ”vi vet inte vad som finns där i” jag stannade, tittade på Nora och sa ”om det vore något farligt så skulle den redan hoppat på oss”. Jag tog ytligare ett steg och särade på buskarna och fick se en lång smal svartklädd man med en svart mössa på sig ligga död på marken. Mitt hjärta började bulta snabbare och tankarna började flyga runt i huvudet som ett stort virrvarr. Jag tittade på Nora och såg hennes kritvita ansikte stirra ner på liket. Jag tog upp mobilen och slog 112 det tog knappt en signal innan de var en kvinnlig röst i andra änden.

Jag hade tänkt döpa den till hemligheten men jag vet inte säkert komentera gärna.

Nu har jag börjat läsa del 2 av fost och det heter Feber:

Hej då